JAG VET PRECIS
Jag vet hur det känns att känna sig värdelös och oduglig.
Jag vet hur det känns att dölja känslor med ett leende.
Jag vet hur det känns att vara trött på livet.
Jag vet hur det känns när någon frågar hur du mår och du vill lägga dig ner på golvet och gråta men svarar att allt är bra för att slippa förklara.
Jag vet hur det känns att tappa hoppet på livet när man mår som sämst, men jag vet också hur det känns att långsamt bygga upp dig själv från bitar för att sedan må någolunda bra ett tag.
Men jag vet också hur det är sen när man äntligen når toppen när det känns som att inget kan få dig att sluta vara lycklig.
Men då händer det lilla som får hela din värld att braka i hop igen,och du ligger där ensam igen och känner dig fruktansvärt ensam och värdelös.
När du känner kännslan av hopplöshet finns det inget som kan få dig att ändra tanken att du känner dig värdelös.
Det spelar ingen roll vem som försöker hjälpa dig. Eller vem som försöker få dig att känna dig glad, kännslan kommer skava och värka innuti dig tills den dagen du lyckas klättra upp och känna att du faktiskt duger till någonting.
men jag kan inte förstå hur det kommer sig att den tanken och det alltid händer mig, kännslan av hopplöshet finns alltid i mina tankar bara i olika styrkor varje dag.'
vissa dagar kommer den sent och bara lite, andra dagar är de det enda jag kan tänka på.
dom dagarna vill jag bara lägga mig ner i min säng och gråta i timmar, gråta för att någonstans kunna inse att jag faktiskt inte är helt värdelös.
Jag vet att någonstans i mig finns det något som vill kämpa och må bra, men det är inte lätt att alltid försöka leva på den lilla gnistan.
Jag vet hur många nätter som går till att ligga och gråta tyst.
Jag vet hur många tysta skrik som kommer ur halsen när man mår dåligt.
Jag vet precis hur det känns att gå igenom det,jag är där aldeles för ofta.
@Moa Larsson
